Ingenstans visar högern sitt förakt för de fria marknaderna tydligare än i sin vurm för kärnkraften. De ekonomiska argumenten för tekniken talar sitt tydliga språk. Det går inte ihop utan statens hjälp. Investerare får bygga ny kärnkraft. Effektskatten är borta och subventioner till vindkraft är historia. Kärnkraften behöver inte ens försäkras mot de verkliga skadorna av en härdsmälta. Fukushima-olyckan förväntas bli cirka hundra gånger dyrare än vad de svenska kärnkraftverken är försäkrade för. Därmed är det folket som försäkrar kärnkraftsindustrin till en mycket låg premie. Högern vill ha ännu mer subventioner. Förutom riskpremien av en härdsmälta så överlever kärnkraften inte heller konkurrensen från förnyelsebart.

Investeringar i ny kärnkraft kommer ta minst tio år att färdigställa. Därefter ska investeringarna, gjorda med den teknik som är aktuell idag, återbetala sig själva under en driftstid på cirka 40 år. Kärnkraften som byggs idag behöver alltså stå sig i konkurrensen mot andra energislag i 50 år till, energislag som redan idag är billigare. De fria marknaderna förstår att sådana investeringar inte är hållbara. Det är därför som inga nya projekt är på väg, även fast de är tillåtna, och även fast kärnkraften undslipper notan för eventuella härdsmältor. Den bieffekt som de ”fria” marknaderna producerar, är att de snabbt blir ofria. Utöver att göra vinster genom att sälja till lägre priser så gör de också vinster genom att påverka politiken till att skydda dem från konkurrens.

I en intervju i SVT (2021-12-03) sa Jacob Wallenberg att han faktiskt var intresserad av att investera i ny kärnkraft. Han sa att ”om näringslivet och politiken kan komma överens om de långa kontrakten då är jag övertygad om att man också kan hitta förutsättningar för att kunna finansiera”. Innebörden är tydlig. Kärnkraften kan inte stå på egna ben, men om skattebetalarna kan stå för förlusterna, så är han villig att kamma hem vinsterna. På så vis kan de som redan har marknadsandelar i en teknik som inte överlever några fria marknader, försvara sina marknadsandelar mot de nya entreprenörerna. Just nu verkar högerpartierna helt ha köpt konceptet. M brukade vurma högljutt för de fria marknadernas förträfflighet. I verkligheten är det bevarandet av storföretagens vinster de värnar. Högern lär oss att socialbidrag till fattiga är stöld från de framgångsrika. Socialbidrag till de superrika, för att skydda dem från de framgångsrika, är däremot helt okej.

Joel Myles, Vänsterpartiet Älvkarleby